NinjaZ

Har du någon gång varit med om sånna dagar när precis allting känns hopplöst? Vad du än gör går det åt skogen, hela livet känns totalt meningslöst och om du fortfarande bor hemma (som de flesta av mina läsare gör) Har du i så fall någonsin haft känslan att bara vilja flytta på studs och börja om livet någon helt annanstans med helt nya förutsättningar. Har du någonsin haft en (eller flera) sådan dagar?

I så fall vet du hur jag känner mig idag!!!!

Visst jag har ofta sagt att jag vill flytta (och det vill jag verkligen) men aldrig förr har jag velat det så mycket som idag. Det värsta i denna situationen är att jag vet att jag ej kommer kunna komma härifrån förrän jag päbörjat min högskoleutbildning, d.v.s inte innan jag är 20 år fyllda kommer jag härifrån! USCH säger jag bara!

Jag är så sjukt trött på min familj idag, eller jag är trött på den ofta men idag har det nått bristningsgränsen! Vi äter typ alltid mitt i natten när man antingen har tröttnat på att gå hungrig så man käkat någe annat och sen gnäller dem för att man ej är hungrig när det äntligen är middag eller så får man gå hungrig en hel evighet för att sedan bli besviken på det snabbt slumpmässigt ihopslängda som står på bordet som mer ser ut som ett hopkok av gårdagens rester, alltså inte roligt. Som vanligt är det ett jävla tjat om hästarna som jag fortfarande är DEN ENDA i hela familjen som tar hand om. Varje dag får jag höra gnäll om att jag antingen stökar ner, inte diskar efter mig eller gör något annat dem inte tycker om, för att några timmar senare ställa mig och diska deras disk, städa upp deras röra etc. etc. Jag är  trött på detta!!!!

Och tanken har ju slått mig som så många gånger förut att skaffa jobb o.s.v och sedan efter gymnasiet flytta. Och jag hade kaaanske kunnat klara det om det inte var för den ytte pytte lilla detaljen....
Jag har 2 hästar som måste följa med mig i flytten, eller bli sålda och jag vill inte sälja dem! Vilket innebär att jag är fast här hemma och gud vet hur länge till......