Rida Trav
Vi har redan stiftat bekantskap med trav på lång tygel och i halvlätt sits. Om man ska rida trav med mer "stöd" på tygeln, krävs det att hästen är väl balanserad. Denna sortens trav, arbetstraven, är väl den som rids mest. Tempot är modererat och lugnt och hästen går schwungfullt med engagerad bakdel, uppmärksam på tygeln och med god eftergift. Ur det här tempot kan man utveckla både vanlig trav och ökad trav.
När man travar på lång tygel intar man halvlätt sits för att göra den lättare för hästen att trava. Trav på tygeln rids antingen under nedsittning eller i lättridning, och detta gör man inte förrän hästen klarar att hålla balansen på lång tygel och känner sig säker där. Ryttaren måste, som alltid, ha en stabil, känslig, säker och oberoende hand. Den som är osäker tar stöd med händerna framför manken och håller dem kvar där. På det sättet kommer händerna att följa hästens rörelser och kroppskontakten med ryttaren verkar lugnande på hästen.
Fel som kan uppstå:
Hästen travar utan schwung, med slappa, uttryckslösa steg - Vi får inte trava för länge. Hästen är kanske trött av det föregående arbetet och man borde kanske hellre skritta. Det är bättre att bara rida små avsnitt i trav, men då med ordentlig framåtbjudning. Man rider lätt och driver hästen framåt mot handen så att hästens rygg kan fjädra.
Hästen går i ett överilat tempo - Hästen spänner sig och tappar därför jämvikten och därmed oftast även takten. Hästen måste lugnas och hitta tillbaka till sig själv och sitt tempo genom att vi ger den lång tygel och intar halvlätt sits. Dessutom saknas "hövligheten" mot ryttarens hand. Vi får gå tillbaka till det där med eftergiften igen.
När man travar på lång tygel intar man halvlätt sits för att göra den lättare för hästen att trava. Trav på tygeln rids antingen under nedsittning eller i lättridning, och detta gör man inte förrän hästen klarar att hålla balansen på lång tygel och känner sig säker där. Ryttaren måste, som alltid, ha en stabil, känslig, säker och oberoende hand. Den som är osäker tar stöd med händerna framför manken och håller dem kvar där. På det sättet kommer händerna att följa hästens rörelser och kroppskontakten med ryttaren verkar lugnande på hästen.
Fel som kan uppstå:
Hästen travar utan schwung, med slappa, uttryckslösa steg - Vi får inte trava för länge. Hästen är kanske trött av det föregående arbetet och man borde kanske hellre skritta. Det är bättre att bara rida små avsnitt i trav, men då med ordentlig framåtbjudning. Man rider lätt och driver hästen framåt mot handen så att hästens rygg kan fjädra.
Hästen går i ett överilat tempo - Hästen spänner sig och tappar därför jämvikten och därmed oftast även takten. Hästen måste lugnas och hitta tillbaka till sig själv och sitt tempo genom att vi ger den lång tygel och intar halvlätt sits. Dessutom saknas "hövligheten" mot ryttarens hand. Vi får gå tillbaka till det där med eftergiften igen.
Kommentarer
Trackback
