Att rida Islandshäst

Galopp är en 3-taktig gångart med sex moment. Galoppen verkar lösgörande på hästen samtidigt som bakdelenn kapacitet att både skjuta på och bära befodrar en uppåtriktad energi. Ju snabbare galoppen blir, desto "flatare" och mindre bärande blir rörelsen. Hästen blir känsligare för ryttarens hjälper om man är noga med att under arbete ofta växla mellan höger och vänster galoppfattning.







Till att börja med måste vi underlätta fattningen för hästen. Vi använder oss av en sits som avlastar hästen rygg och vi arbetar på en volt i en avgränsad bana. Man rider så att säga i en rund gata, mellan två avgränsningar. Genom att det finns staket på båda sidor kan vi i möjligaste mån avstå från att använda tygeln. Den halvlätta sitsen använder vi nu för att underlätta galoppfattningen för sådana hästar som är så spända att de går på framdelen och därför har svårt för att fatta galopp för noramala galopphjälper. På några hästar kan det t.o.m. bli nödvändigt att inta lätt sits. Ryttaren måste naturligtvis vara väl förtrogen med den sits och kunna hantera sin egen tyngdpunkt och balans.

Vi arbetar med hästen på volten för att ge den rätt böjning till den galopp som den ska fatta. Böjningen gör också att den har lättare att fatta rätt glaopp och det erbetet visar hästen att det går bra att galoppera var som helst och inte bara utomhus. För en viss typ av hästar måste man förklara att galopp inte bara betyder att fara fram på framdelen som en stormvind i terrängen. För detta ändamål är det vitkigt att ha tillgång till en ridbana eller ett ridhus med bra botten, för sådana hästar måste förrst få klart för sig för att det faktiskt går att galoppera långsamt, och att det till och med går att engagera bakdelen i galoppen.

Först travar vi på lång tygel i halvlätt eller lätt sits i båda varven på volten för att se vilket varv hästen går bäst i. I det varvet låter vi nu hästen gå över i galopp genom att vi driver på med röst och spö. Spöet driver antingen på bogen eller bakom skänkeln, beroende på var drivningen behövs bäst. Ryttarens sits lugnar hästen. Om alla dessa goda förutsättningar finns så kommer hästen nu att fatta galopp nästan av sig själv.

Att låta hästen fatta galoppen själv, är väldigt värdefullt, särskilt för hästar som spänner sig och gärna vill gå på bogarna, och därför har problem med galoppfattningarna. Det är en bra träning för dem att börja gå "framåt-uppåt" istället. hästen får tillfälle att hitta sin balans utan störande inslag av tygel "hjälper" och vikt"hjälper".

Hästar som kan fatta galopp korrekt behöver inte just den här övningen. Ryttare kan bli hjälpta av den metoden genom att det lär dem att ha förtroende för hästen även i en snabbare gångart trots att de inte håller hårt i hästen med korta tyglar. Även om hästen bara galopperar ett par språng i början, är detta inget problem. Vi låter den bara trava igen om den vill, och försöka igen med galopp efter ett tag. Om galoppfattningarna lyckas i båda varven avslutar vi övningen.




Fel som kan uppstå:

När man driver hästen travar den bara fortare och fortare, men den fattar inte galopp - Antingen har man givit felaktig eller otydlig galopphjälp. Man har kanske lagt sin tyngdpunkt fel så att hästen inte förstod hjälpen. När hästen inte fattar galopp genast får man framförallt inte bli irriterad och hektisk, utan man måste vänta till den själv bjuder på galopp. Dessutom får vi inte glömma att det behövs psykisk uppmuntran också för att den ska "köpa" en uppgift eller hjälp. Om vi bara åker med utan att försöka kommunicera med hästen, om vi inte själva har någon framåtanda, så kan knappast begära att hästen ska känna sig motiverad. Om vi avser att mana hästen med spöet, så tar vi tyglarna i en hand och spöet i den andra, så att vi kan placera hjälpen precis där den behövs och i rätt ögonblick.

Hästen fattar galopp, men det bli fel galopp, korsgalopp, passgalopp eller 4-taktsgalopp - Om hästen fattar fel galopp måste vi kontrollera hjälpgivningen innan vi avbryter för häftigt. Går hästen unden för innertyglen, är den mjuk i nacken och ger efter på den inre sidan med lätt stöd på den yttre? Var har vi vår egen tyngdpunkt någonstans? Har vi kanske lagt den på utsidan, så att hästen blir felaktigt belastad? Det är inte alls ovanligt att ryttare är så omedvetna om begreppet balans och dess betydelse för hästen, att de mycket väl kan lägga det mesta av sin tyngd i yttre stigbygeln. När vi har kontrollerat allt det här, försöker vi fatta galopp igen. Om hästen blir distraherad av någonting i omgivningen, så väntar vi tills koncentrationen kommer tillbaka, och precis där försöker vi fatta galoppen. Hästen får inte tänka på annat. Det kan hjälpa hästen att fatta rätt galopp om den får gå i det lätta varver, vilket brukar vara det hållet åt vilket hästen är "konkav" av naturen och där den också har lättast att hålla balansen.

Om hästen fattar korsgalopp känner ryttaren det omedelbart på att rörelsen blir hård och stötig, eftersom hästen går i höger galopp fram och vänster galopp bak, eller tvärtom. Här får man sakta av efter några steg. Galoppfattningen måste ske lugnt och fint, så att hästen inte känner sig jagad och störtar iväg. Galoppen ska fattas utan att tempot egentligen ökas nämnvärt, därför måste utgångsgångarten, i det här fallet trav, ridas lugnt och balanserat.

Med hästar som har anlad för pass kan det hända att den diagonala fotflyttningen i galopp blir störd, så att framfötterna lämnar marken först. Detta händer ganska ofta när hästarna blir för hårt trängda i galoppen genom ett för högt tempo eller när man kräver att de ska galoppera snäva vändningar eller på för små volter. Då måste hästen rädda sig in i sin passgång där den har en tryggare balans. Om man har en häst som lägger sig på framdelen och gärna vill gå i pass, får man inte driva den, utan vänta tills den hittar sin balans. Det hjälper med långa galopper i terräng, fri galopp som handhäst eller att arbeta med den lös på en inhägnad ridbana eller liknande. Vi ska nöja oss om hästen gör några språng i korrekt galopp och inte begära för mycket.

Om hästen går i 4-takt galopp, får man driva på den, eftersom den felaktiga takten beror på att schwungen, och därmed 3-takten, har tappats eller aldrig har infunnit sig. Detta innebär att hästen släpper galoppaktionen bak och börjar "springa".


Alla dessa fel som uppstår vid galoppfattning är ryttarfel. Om man studerar hästar som rör sig i frihet händer det knappast att någon lägger sig på framdelen och får en störd galopp.